Darling ,where does that leave you?
Som jag skrivit om tidigare på bloggen så har jag sjukt svårt att sova..
Blir störd av diverse äckeldrömmar när jag väl sover och blir aldrig utvilad.
Jag var duktig och tog tag i det.
Så igår satt jag och mamma på akutpsyk inne i stan.
Vi väntade en timme ungefär..
Under tiden var det en jättetrevlig sköterska hos oss som gick och hämtade en massa åt mig och försökte tvinga i mig mat, mackor, fika..
Jag hörde läkaren inne i rummet intill...
Hon var där med en tjej i min ålder.
Tjejen skrek, och grät och var allmänt okontrollerbar eller vad man ska säga.
Då började jag känna mig rätt illa till mods..
Jag kanske inte mår så dåligt ändå.
Är jag ett psykfall? Hör jag hemma här?
Tårarna rann då och då.. Det var lite mycket för mig.
Till slut kom läkaren i alla fall, efter att ha bestämt att flickan i rummet intill skulle läggas in över natten..
Vi pratade lite om tidigare kontakter med ungdomspsyk och så mina "problem" och lösningar.
Jag ska få komma upp på Huddinge sjukhus och träffa deras läkare där också, bestämde akutpsyk's läkare.
Där skulle jag få ångestdämpande och antidepressiva också.. Suck.
Det togs blodtryck, kollades hjärta, lungor, puls osv..
Sen fick jag med mig Atarax 25-tabletter så att jag skulle kunna sova över helgen.
Tog en där borta och sen fick jag resten i en påse med mig hem.
Vi gick ut genom säkerhetsdörrarna.
Ut i den friska kalla luften..
Jag bröt ihop.
Där stod jag på bron och grät.
Kikade ut över Stockholm.. Den upplysta röda Globen..
Alla fina hus.. Tända lägenheter.. Vattnet.
Stockholm är vackert by night.
Hem, gick och la mig.. Somnade på tio minuter (liiiite skillnad från de tidigare nätternas 2 timmar).
Och jag har sovit ganska bra tror jag.
Känner mig lite "dagen efter" dock... Vilket är en effekt som tabletterna har..
Jag kommer nog aldrig att uppleva en riktig baksmälla, så jag får väl "njuta" av mina jag får av tabletterna.
Det här kan nog betyda att min skolstart blir uppskjuten. :(
Blir störd av diverse äckeldrömmar när jag väl sover och blir aldrig utvilad.
Jag var duktig och tog tag i det.
Så igår satt jag och mamma på akutpsyk inne i stan.
Vi väntade en timme ungefär..
Under tiden var det en jättetrevlig sköterska hos oss som gick och hämtade en massa åt mig och försökte tvinga i mig mat, mackor, fika..
Jag hörde läkaren inne i rummet intill...
Hon var där med en tjej i min ålder.
Tjejen skrek, och grät och var allmänt okontrollerbar eller vad man ska säga.
Då började jag känna mig rätt illa till mods..
Jag kanske inte mår så dåligt ändå.
Är jag ett psykfall? Hör jag hemma här?
Tårarna rann då och då.. Det var lite mycket för mig.
Till slut kom läkaren i alla fall, efter att ha bestämt att flickan i rummet intill skulle läggas in över natten..
Vi pratade lite om tidigare kontakter med ungdomspsyk och så mina "problem" och lösningar.
Jag ska få komma upp på Huddinge sjukhus och träffa deras läkare där också, bestämde akutpsyk's läkare.
Där skulle jag få ångestdämpande och antidepressiva också.. Suck.
Det togs blodtryck, kollades hjärta, lungor, puls osv..
Sen fick jag med mig Atarax 25-tabletter så att jag skulle kunna sova över helgen.
Tog en där borta och sen fick jag resten i en påse med mig hem.
Vi gick ut genom säkerhetsdörrarna.
Ut i den friska kalla luften..
Jag bröt ihop.
Där stod jag på bron och grät.
Kikade ut över Stockholm.. Den upplysta röda Globen..
Alla fina hus.. Tända lägenheter.. Vattnet.
Stockholm är vackert by night.
Hem, gick och la mig.. Somnade på tio minuter (liiiite skillnad från de tidigare nätternas 2 timmar).
Och jag har sovit ganska bra tror jag.
Känner mig lite "dagen efter" dock... Vilket är en effekt som tabletterna har..
Jag kommer nog aldrig att uppleva en riktig baksmälla, så jag får väl "njuta" av mina jag får av tabletterna.
Det här kan nog betyda att min skolstart blir uppskjuten. :(
Kommentarer
Postat av: KajsaE
Du är bäst som tar tag i det här! (:
Skolan kan vänta, det viktigaste är ju att du ska mår bra igen, världens bästa psykfall! <3 ;)
Trackback
