Jaha.. Vart ska jag börja?
Mitt rum på Forshaga Hotell är utstädat, for good (TACK, Mickan för hjälpen!).
Avslutat kapitel.
I måndags var jag till en syv-konsulent, eller... Jag satt i väntrummet i 1 timme..
Och väntade... Insåg att 1 timme är lite långt att blir bortglömd på..
Okej om man får vänta 5 minuter.. Men 1 timme?
Jag fick en ångestattack och gav upp.
Lämnade rummet och kontoret bakom mig med tårarna nedför kinderna.
Förstår du vilket misslyckande?
När jag väl ska ta tag i skolgången för att mamma tyckte att jag verkade redo så misslyckas jag..
I och med ångestattacken har jag även visat att jag inte alls är redo..
Fan jävla helvete.
Och alla okända människor på bussen som ska fram och fråga hur det är med mig..
Jag fräser något drygt åt dem och ångrar mig millisekunderna efter att orden lämnat min mun, vilket gör att tårarna rinner ännumer..
Går på tvärbanan, inser att jag aldrig åkt tvärbana förut..
Får en ångestattack för att jag inte vet "hur man gör" (löjligt, jag vet).
Promenerar mot gokartbanan, slår på mitt happy face och låtsas som att inget har hänt.
Kul.
Igår fick jag återvända till syv-konsulenten.
Denna gången kom de ihåg mig.
Jag fick prata med en finsk rund tant med blå mascara och rosa läppstift.
Hon satt och ojade sig över vad vi skulle göra med mig.. Jag var ju för duktig, hade för höga poäng etc..
Sen fick hon en snilleblixt.
- Heeej! Det är Asta. Du... Jag har en söt och duktig tjej här som inte har någon skola att gå i.
Hon vill ha något att göra under våren, vem ska jag prata med då?
Nejmen? ÄR DET SANT? YIPPIE! TACK, AFFE. Jag skickar över henne.
Så lät det.. Jag blev vidareslussad till kansliet för ESS-gymnasiet.
Där träffade jag en skogstomte som hette Affe (okej, han var inte en skogstomte.. Men han var väldigt lik).
Vi satte oss vid ett bord och pratade, han tittade igenom mina papper och jag såg glädjen stiga i hans ögon.
- Ja, om du vill gå hos oss är du ju en av de bättre eleverna...
Jag var väl införstådd i det...
Ska jag in på IV och läsa klart mina A-kurser tillsammans med folk som läser sig till grundskolebetyg, så har ju jag kommit längre än dem.
Vi satt och bollade idéer, han kikade igenom min gymnasieansökan till hösten och frågade mig om jag verkligen skulle ha de där valen?
Jag frågade vad han menade.
- Med de här betygen du har så kommer du hur lätt som helst in på något finare gymnasium om du vill.
Jag letar utbildning, inte status, förklarade jag för honom.
Det hela slutade i alla fall med att jag fick ett busskort (yay) och en plats på ESS-gymnasiets mediainriktade del, Högbergsgatan inne på Södermalm.
Så det är lätt att ta sig till också.
Jag startar min studieperiod måndagen efter höstlovet,
wish me luck.
I'll need it.
